Hi.

Welcome to my blog. A crazy mum with her crazy son and then there's the cat. Travels, tips, everyday things - all in a big warm blog.

 Hope you have a nice stay!

Next stop Harry Potter

Next stop Harry Potter

Potterwand.jpg

"Kära dagbok!

Nu är vi alltså i London, jag och sonen. Men herregud, vilken resa. 

Det började med att jag faktiskt glömde bort att vi skulle åka. Jonte var inte hemma och jag jobbade så det kändes liksom mer som vilken dag som helst, inte som "Dagen-innan-London" när jag väl kom på att jag inte ens packat våra väskor eller ens hade så där jättekoll på var passen fanns. Ja, det löste sig ju så klart men det blev lite stressigt där ett tag. 

Jonte hoppade på i Malmö, vi åkte över sundet, går igenom säkerhetskontrollen och vad tror du händer? Jojo, metallpipen gick av på grund av mina stövlar... Så det var ju bara att strippa ner till sockorna och gå igenom en gång till. Då ser jag hur en man står och puttar på mina saker som fortfarande ligger på bandet, Jonte hade ju fullt upp med att få på sig hoodie och jacka igen liksom. Så jag far fram och tar min väska (rosa rygga - nope, den är inte din, gubbe lille!). Då ser jag hur han helt sonika tar tag i min dator! Så jag snabbt fram igen och roffar åt mig min lilla dyrgrip. Men seriöst, mannen - kände du ens igen sakerna som låg vid sidan om datorn, min gröna jacka, min kofta och min rosa väska?? Tror du att din dator på något sätt hamnade framför mina saker inne i skannern?? Men nej, nej, nej! 

Ok, väl påklädda igen och flanerandes runt i taxfreen så upptäcker jag nästa sak - flyget avgår en timme senare än vad jag trodde från början! Ok, vi är ju ändå på plats så det spelade ju ingen större roll, tills sonen började filma en massa saker på Kastrup och la upp på Instagram med hashtaggen #tråkigtattvänta. Hmm...

På flyg, in med väskor, på med bältet, sitta still... och sitta still... och sitta still... Herregud, vad det tog lång tid innan alla var på! Både jag och sonen däckade framåt stupa mot borden och somnade. Eller ja, jag sov så mycket som jag kunde göra med ett ben som fick för sig att det skulle börja rycka (nervskador, kul hörru...). Men vila vad skönt i alla fall. 

Planet landar, alla får smått panik av, jag får inte så lätt panik av ett plan, speciellt inte om jag bara flyger med handbagage, jag har ju inte så många tider att passa då liksom. Men när jag skulle ta ner väskan, så får jag den så klart rätt ner över kindbenet... Så smärta under öga - check! Dock ingen blåtira, så det får jag väl tacka för. Av planet, fullt ok. Passkontroll - WHAT??? Tre köer, en übersnabb med e-pass (går inte för barn under 12), en för EU-pass och en för andra pass. Seriöst lång kö... Jonte grinig för att vi inte kunde gå i e-passkön trots att jag förklarade varför och tillslut stod och bad om ursäkt för att jag inte fött honom 2 år tidigare istället så vi slapp stå i den här kön. Blev insläppta i landet, även om jag blev orolig ett tag, jag ser mer ut som en stressad flyktfånge på mitt passfoto. Hoppade in på något litet "kontor" och frågade om flygbuss, den skulle avgå om 5 minuter fick jag till svar så jag stressade på sonen så vi skulle hinna. Jojo, engelsmännens tidsuppfattning är nog släkt med grekernas - det var inte några 5 minuter här inte, testa 25. 

Av bussen på Victoria Station men eftersom två busschafförer hade frågat mig vad i hela friden vi skulle göra i Peckham och jag (nu ganska trött och nojig) började se framför mig hur jag slussade ut min son i gettot, mot mitt bättre vetande kastar in sonen i en taxi. Som passade på att tjäna lite extra pengar på oss, om vi säger så... 

Hotellet - yeay! Sova! Eller...? Vaddå vi har inte incheckningstid nu? Vaddå du tänker debitera mig extra för något som inte är mitt fel? Vaddå vi får byta rum imorgon igen?? "Is that ok with you?" säger han på knackig engelska. Där brast det för denna så annars ganska glada och peppingstinna människan - "Well it has to be, hasn't it?? I mean, I'm standing in a lobby at 1.30 in the morning, with a child who's tired and we just flew in?! So what choise do I have?!" (läs detta i ganska kall, hård röst med inget utrymme för humor och smärta i ansiktet). Not my proudest moment, I admit... 

Tja, du ser, kära dagbok. Vi kunde absolut haft en lättare start på den här resan. Och inte kan jag ge dig en massa vackra foton heller, eftersom min mobil så lägligt gav upp innan vi åkte och jag sitter med en av de dåligaste mobiler ever made och våndas varje gång jag vill fotografera något. Kameran har nog aldrig jobbat så mycket som den gjort igår. 

Men sonen har köpt sitt Harry Potter-spö och idag är det dags - Warner Bros. Studios och en helt magisk tid. Idag är det dags för hela resans höjdpunkt. Så nu vilar jag fingrarna från skrivande ett tag och väcker sonen för att dra ut på äventyr. 

På återseende, kära dagbok!"

Nördarna är i Svergie igen

Oj, vad ni gör mig glad

Oj, vad ni gör mig glad