Hi.

Welcome to my blog. A crazy mum with her crazy son and then there's the cat. Travels, tips, everyday things - all in a big warm blog.

 Hope you have a nice stay!

Den där om att leva med en tweenie

upload.jpg

  -Jag ställer in julafton! skrek jag i ett svagt ögonblick ikväll.

Ja, så nära sinnesbryt är jag just nu. Min söta lilla pojke har förvandlats till en tweenie som inte lyfter ett finger för att hjälpa till utan löften om att få sitt rum rensat på saker om han inte slutar bete sig som om han bor på hotell.  

10 år. Nej, jag var inte beredd på hur det skulle bli att bo ihop med en preteen. Det finns ett skäl till varför det oftast tar två personer att skapa ett barn och de skälen blir väldigt tydliga när man står där ensam med ett heltodsjobb, tvätten, matlagningen och en stundande högtid för dörren. Det är inte meningen att man ska vara ensam förälder att uppfostra ett barn.  

Det finns så många underbara teorier på hur man ska bete sig som mamma. Det finns så sjukt många goda råd. Och inga av de duktiga vetarna förespråkar att ställa in julen. Men det är precis vad som händer när man står där och sliter sitt hår och är så trött att man bara vill skrika eller gråta eller bara sova i tre veckor.  

upload.jpg

Men jag fostrar inte en snyltare. Jag fostrar inte en glidare. Jag är inte pedagogisk när jag är trött men jag är mänsklig och lika äkta. Jag älskar honom fortfarande lika mycket och det vet han. Jag kommer fortfarande skämma bort honom med pussar, kramar, godnattsagor och rena kläder. 

Men jag måste också få visa att jag har en gräns när jag inte klarar mer. När jag får vara trött och slutkörd. När jag får vara mindre smart och en lite sämre lärare.  

Han har sett mig gråta, skratta, sova, drömma. Han har haft mitt liv och all min tid varje minut sedan han föddes och jag har lagt mitt eget liv på is för att bygga upp hans efter vi flyttade ifrån hans pappa.  

Och lika snabbt som jag sagt att julen är inställd, lika snabbt vet han att jag kommer lugna ner mig om jag bara får lite tid. Göra klart allt det där som hänger över mig, allt det som pressar mig. Han vet att när det är klart, så sitter vi vid köksbordet och äter kladdkaka och pratar om helt andra saker. Och ingen är arg och ingen är ledsen, allt är okej igen och allt är som det ska.  

Tweenies, can't live with them but you sure as rain can't live without them either.  

Den där om att leva med en Tweenie del 2 (och en oinställd julafton)

Den där om foten som inte fungerar