Hi.

Welcome to my blog. A crazy mum with her crazy son and then there's the cat. Travels, tips, everyday things - all in a big warm blog.

 Hope you have a nice stay!

Att optimera sig själv

Att optimera sig själv

upload.jpg

Detta var jag.

upload.jpg

Och detta var också jag.

upload.jpg
upload.jpg

Ja, detta var jag. Trött, sjuk, överviktig (storlek 44/46 och är 170 cm lång), åt oregelbundet, tränade inte, gick på massor av mediciner och mådde ändå fruktansvärt dåligt. Jag började min Må-bra-resa förra september, som många redan vet. Och många har sett bilderna på mina resultat. Men nu känner jag att jag vill skriva ett inlägg till om det här, därför att:

Det bloppar upp inlägg på fejjan, på bloggar, i tidningar och andra sociala medier om att man ska älska sig själv som man ser ut. Man ska acceptera sig själv och "alla har en kropp för bikini"-snack. Den ena efter den andra går ut och säger att de är ok med sin vikt, "Våga-vägra-träning" och stämningen blir något hetsig. Och man sätter ner foten mot andra som kommenterar ens vikt eller klädstil.  

Men vet ni vad? Jag får också ta mycket skit för att jag valde att lägga om mitt liv! För att jag valde att gå ner i vikt och börja äta mer hälsosamt, för att jag börjat röra på mig och träna yoga. Jag får konstant höra att jag inte får gå ner mer, jag får inte bli för smal, jag får inte träna för mycket och jag måste må bra.  

Men vem bestämmer hur jag ska vara? Blir ni förvånade om jag säger att jag inte gjorde min resa för att bli smalare? Men det är sant! Jag gjorde min resa för att bli hälsosammare! Det är inte samma sak!  

Jag valde att ta bort mina kilon för att mina leder skulle bli bättre. För att mina kroniska sjukdomar skulle bli mindre plågsamma och mindre medicinkrävande. Jag gjorde det för att orka vara aktiv med min son, för att få in bättre rutiner på mat och vardag. Jag gjorde det för att optimera mig själv till att bli precis så bra som jag visste att jag kunde vara! För att kunna leva det livet jag förtjänar och längtat efter. Ett liv när mina fötter inte gör ont när jag sätter ner dem på golvet efter att jag har sovit. Ett liv där jag inte äter Parkinsonmedicin för att hålla min epilepsi och PLM under kontroll. Ett liv där min son inte behöver väcka mig för att jag somnat i soffan efter jobb. Ett liv där vi kan gå på Pokémonjakt i två timmar utan problem. Eller jaga runt efter en innebandyboll bredvid sargen medan sonen väntar på att spela match. Där jag kan springa tre trappor utan att bli andfådd. Där jag kan äta mig mätt flera gånger om dagen och ändå må bra. För att jag förtjänar att må bra! 

Så snälla, sluta kommentera att min mat innehåller mer grönsaker än kolhydrater. Sluta se så chockade ut varje gång jag äter en glass eller en kaka (jo, jag får faktiskt äta det, jag också). Sluta säga till mig att jag inte få gå ner mer (vilket jag inte gör längre - jag håller mig konstant på samma vikt +/- 1-2 kg, så egentligen är den kommentaren inte bara sårande utan bara rakt upp och ner konstig också).  

Jag har valt att bli den bästa av mig själv. Så lika mycket som jag respekterar er och de valen ni gör, lika mycket får ni faktiskt ta och respektera mig och att jag valt en annan väg.

upload.jpg
upload.jpg
Att se molnen

Att se molnen

Att bli så där flickig

Att bli så där flickig