Hi.

Welcome to my blog. A crazy mum with her crazy son and then there's the cat. Travels, tips, everyday things - all in a big warm blog.

 Hope you have a nice stay!

(Rädslan av) Att fastna

(Rädslan av) Att fastna

Så länge jag kan minnas har jag haft en ogrundad rädsla av att fastna. Fastna i en dålig relation, på ett jobb jag inte trivs med, i en stad där jag inte känner att jag hör hemma, fastna i mig själv.

Jag kan inte riktigt förklara varför det är så. Kanske är jag för rastlös för att stå still och tror att jag kommer fastna om jag inte konstant är i rörelse. Eller så har det något med min människosyn att göra - rädslan för att "bli som alla andra". Kanske är det för att jag alltid känt mig annorlunda, redan som barn och därför har svårt att se mig själv som en vanlig Svensson. Missförstå mig rätt, jag kan verkligen avundas de som hittat så där rätt - de som har hittat sin drömpartner, har 2,5 barn, villa, Volvo och vovve. Men det är så inte mitt liv. Jag vill inte renovera en villa från 70-talet och diskutera gräsklippare. Jag vill inte ha samma grannar i 20 år och grilla på söndagar. Jag vill inte åka på chartersemester och hålla mig till det svenska gänget. Det funkar inte.

När jag var yngre (läs F.B - Före Barn) så stannade jag nästan aldrig längre på ett ställe än 2,5 år. När det började närma sig 2-årssträcket började jag bli rastlös, leta upp någon utbildning, titta på andra jobb och det resulterade alltid i att jag flyttade. Mina stackars föräldrar! Jag nöjde mig liksom inte med att flytta från en lägenhet till en annan - jag byter liksom stad! Från Halmstad till Kristinehamn, från Karlskoga till Göteborg, från Göteborg till Varberg (igen) och ner till Halmstad (igen). Från Halmstad till Malmö, Malmö - Limhamn, Limhamn - Skurup, Skurup - Ystad, Ystad - Ystad, Ystad - Hjärup och senaste, Hjärup - Lund. Och där i Skurup, där kom sonen så de senaste flytterna har ju även inneburit nya lägenheter för honom.

Jag vet inte om det är sunt. Men jag vet inte om det är osunt heller! Jag jagar ju inte Drömmen Om Det Perfekta Livet - jag rör på mig för att göra saker bättre. Minska stress kanske, enklare till skola och jobb. Flyttar dit jobben finns istället för att gå arbetslös, ja, ni fattar nog.

Fast nu kommer känslan igen. Jag vill inte flytta, vi kunde inte ha det bättre i vår fina lägenhet! Men jag känner rädslan för att fastna igen. Och denna gången kan jag inte riktigt sätta fingret på vad som stör upp den där känslan... Det kommer säkert. Men just nu behöver jag bara komma ihåg att andas. Tänka på varje andetag och finnas i nuet. Lösningen kommer. Problemet kommer klarna. Rädslan kommer gå över till klarhet.

Som min mamma sa en gång: När du inte vet vad du ska göra - gör ingenting! Så nu gör jag just det - ingenting. Har ni känt så här någon gång? Kom ni över det eller gjorde ni något åt det - drastiskt eller "odrastiskt"? Kanske känner ni just nu precis som jag - då skulle vi ju kunna ofastna tillsammans! Peppa och stötta, komma med nya infallsvinklar. Vem vill vara med?

Akta er vilken slappesöndag vi har

Akta er vilken slappesöndag vi har

Att ha en katt

Att ha en katt