Hi.

Welcome to my blog. A crazy mum with her crazy son and then there's the cat. Travels, tips, everyday things - all in a big warm blog.

 Hope you have a nice stay!

Mrs Darth Vader

Mrs Darth Vader

May I present to you Mrs Darth Vader!!

Neeej, det är ju bara jag!! 

Men usch, I look like a dork... Jaha, så har jag då hämtat hem den nya sängkamraten. Mr CPAP. Blärk. Det här kommer ta tid att vänja sig vid. Jag trodde faktiskt inte detta skulle hända mig. Jag visste att jag snarkade som ett mindre sågverk och jag vet att jag slutar andas i sömnen, det har jag ju alltid gjort liksom. Jag har verkligen bortförklarat alla trötthetssymptom, håravfallet, de mörka ringarna under ögonen, snarkningarna med stress, sova oroligt, mycket i huvudet - ja, ni vet själva. Jag har hittat alla ursäkter för att inte ta det så allvarligt. CPAP, det är väl bara något som man måste ha om man väger för mycket eller om man röker fyra paket cigaretter om dagen? Ja, ursäkta mina fördomar men inte hade jag väl hört talas om någon som bara får en CPAP så där utan anledning. 

Men det fanns visst anledning. Jag skojade med en av läkarna på jobbet i somras om att jag håller alla vakna med mitt snarkande och han frågade varför jag inte kollat upp det. Ändå tog det ett par månader till innan jag påminde honom om att vi kanske skulle skicka den där remissen om sömnregistrering i alla fall. Men jag ville inte. Jag ville inte hitta ett "fel" till på mig. Jag ville inte få ett sjunde kroniskt syndrom. Skit i att jag håller på att gå åt av trötthet. Skit i att jag drar testar ur mitt hår hela tiden. Det finns företag som lever på att göra concealers liksom - det fixar sig. 

Men tröttheten gick inte över (har den någonsin gjort det?) och jag började känna mig som ett vrak. Inte nog med att det började bli pinsamt att åka bort (sova med öppet fönster på Kreta - hur många har jag skrämt under de varma nätterna?), jag fick svårt att vakna och började somna i soffan så fort jag satte mig ner. Vilket i och för sig inte heller var något nytt men ni vet den där känslan när man har bestämt sig för något och bara går och väntar? För det är väldigt långa väntetider för att få sova med en maskin uppkopplad till kroppen. Men i december gjorde jag det och i januari högg jag tag i läkaren igen och frågade om vi kunde titta på resultatet. 

Det finns vissa saker man inte vill höra en specialist säga. Det ena är Detta blev fel. En annan mening är Du, jag tror jag måste köra ner det här skopet i näsan på dig. Och det kanske värsta av allt Oj! Det är något väldigt olycksbådande när en läkare säger oj. Det är inte ha-ha-skojigt, det är inte spännande, det är bara obehagligt. Så här illa trodde jag inte det var ... är inte heller kul att höra. 

Men så gick det alltså till när jag fick veta att jag har 48 % sömnuppehåll i timmen. I runda slängar varannan minut. Okej, det förklarar ju tröttheten. Det förklarar också de så kallade snarkningarna - det är mer jag som panikartat drar efter andan. Men bara när jag ligger på rygg? Om jag ligger på sidan så har jag bara tre andningsuppehåll i timmen. Väldigt mycket mindre. Min ömma moder tyckte jag skulle sy in en tennisboll i sovtischan, så jag inte skulle tycka det var skönt att ligga på rygg. Ja, jag vet inte, det är nog jämna skott i "osnygghet" mellan den här masken och en puckelrygg. Jag försökte minimera sängen så jag inte skulle kunna snurra runt så mycket. Byggde upp en mur av kuddar som skulle hindra mig från att rulla över på rygg. Jo, jo, jag vaknade en natt av att jag lagt mig uppe över kuddarna, så jag såg ut som en bakvänd ostbåge. Hyfsat oskönt faktiskt. 

Så nu sitter jag här med en rymdmaskin i en väska. Den ska då kopplas ihop till ikväll, så får vi se hur det går. Det ska visst gå att få en liten sak, som bara sitter över näsan, om man inte gillar den här stora masken. Jag vet inte, jag tror det är lika obehagligt båda två. Men andas är ju liksom kul, eller hur? Så jag får ge det en ärlig chans. Sköterskan som instruerade mig hur den fungerar lovade att jag skulle få ett fint intyg med mig till tullen när jag flyger ner nästa gång. Kul... jag kan inte hindra min entusiasm. Här har vi inte sett varandra sen i oktober och så ser jag ut som Darth Vaders fru. Tack för den, livet!

Nynnar iväg med sin lilla mask på sig och tutar ut i slangen "Here comes the bride, all dressed in black ..."

Mitt lilla fejs och jag

Mitt lilla fejs och jag

Maj kan inte komma snart nog

Maj kan inte komma snart nog