Hi.

Welcome to my blog. A crazy mum with her crazy son and then there's the cat. Travels, tips, everyday things - all in a big warm blog.

 Hope you have a nice stay!

Att...bah...ååååå... *lycka*

01 02 04

De här två tjejerna förändrade mitt liv för nästan exakt ett år sedan. När jag för första gången satte min fot på ett 4good event i Malmö, endast för att se min idol Sarah Dawn Finer, allt annat kunde liksom kvitta, så visste jag ju inte att mitt liv skulle förändras så drastiskt.

Det började då storartat med att Kayo dansade omkring på scenen. Ok, tänkte jag. Alltid en upplevelse. Men sen brakade det lös. Pang, sa det, rätt in i hjärtat då hon stod och berättade om att ge sig själv tid att göra något för sig själv. Att boka in sig i kalendern, med något som bara jag vill göra. Och sen faktiskt göra det också.

Och det gjorde jag - med råge!

Jag har ingen aning om var modet kom från, när jag går fram till Marie (till höger på bilden ovan) och säger; Hej, jag bloggar. Får jag lov att lägga upp mina foton där? Och länka till er, så klart (skyndade jag mig med att lägga till). Och så blev det. 05 06 07

Så här är jag nu då, ett år senare. Jag möts av glada ansikten, varma kramar och storartade peppingkvällar. Inte mer som gäst, utan som ambassadör. Jag vet exakt när de kommer till Malmö, jag vet exakt när jag behöver barnvakt, jag vet exakt när jag slutar och hur lång tid det tar att gå ner till Palladium (vilket har börjat bli tidigare och tidigare nu - jag vill liksom bara in, för hela kroppen vibrerar av adrenalin för att sätta igång). Och nä, jag har sällan ganska bra koll på vem som egentligen föreläser, för det spelar liksom ingen roll, jag ska bara vara där.

Och det är en härlig känsla att komma dit och inte ha en koll (eller ganska lite koll) på vem som ska stå på scenen, vad de ska prata om eller hur den här kvällen kommer påverka mig. Sen lyckades jag ju hamna i en extremt pinsam situation denna gången när jag frågade Christina Stielli om hon var Yoga Girl... Men men, det bjuder jag på och hon blev jätteglad, så win-win liksom. Och jag hade en fantastiskt rolig kvinna bredvid mig hela kvällen, för den felsägningen var ju en icebreaker som jag sent kommer glömma.

Och den sötaste flickan ovanför då - henne visste jag nästan ingenting om heller, förutom att jag var extremt avis på hennes bakverk och fotografier - men Linda Lomelino - vem? Call me Cupcake - jahaaa, nu är jag med igen. (Och där står jag och pratar med henne om hur extremt praktiskt det är att Palladium ligger mitt i centrum och hur praktiskt det är att ha en NEX-kamera, vilket hon i och för sig kunde hålla med om, liten kamera men kraftig - mycket bra sätt att faktiskt ta med sig kameran någon gång). 08 09

"Let's dance" - sorry, sett två avsnitt. Netflix rules!

Men jag både skrattade och grät, höll med och förfärades, jublade och hoppade när underbare Tobias Karlsson sprudlande dansade upp på scenen för att berätta om sitt liv. Och fortfarande klingar hans röst och hans ord i mina öron idag. Så där underbart öppen så det känns som om man känt varandra i hela livet och jag skulle inte ha några som helst problem med att sitta och prata med i flera timmar. 10 11

Och där kom hon. Vackraste tjejen i stan. Och det finns faktiskt en förklaring till varför det inte finns några mer bilder (eller jo det finns, men ljussättningen var inte helt överens med min kamera ibland och jag vägrar använda blixt) och det är faktiskt för att vi, mitt i allt, 400-isch personer, sitter där och kör ett andningspass med självaste Yoga Girl, Rachel Brathen. Alltså det var något utav det mest intensiva jag gjort på länge. Hela Palladium tystnade och det enda som hördes var hennes ljuva stämma. Och mitt nya motto blev "Yoga every damn day". Att jag sen väldigt gärna flyttar med till Aruba och går omkring längs stränder i solnedgång med långt blont hår svallandes, ja, det säger väl sig självt? 12 13 14

Sen kom hon, min alldeles egna Yoga Girl, Christina. Och då blev ju måttet rågat, för hur kan man bara känna igen sig så mycket i en annan kvinnas berättelse? Hur kan man sitta där på en stol och tänka; Men gud, skrev hon boken om mitt liv?

Så mycket smärta som ryms i hennes ord och ändå så står hon där, stolt, vacker, rolig och alldeles mänsklig. Känslan av att "Sånt här händer bara mig" flyger sin kos, jag lyssnade till hennes ord precis som om hon talade bara, bara till mig. Och det lustiga är, att vår sorg resulterade i samma typ av uppvaknande, fast hon började skriva och jag satte mig i skolbänken. Men vi båda har tänt tanken: "Kan jag det?" och båda två har vågat testa och klarat det.15 16 17 19 20

Och ännu en peppingkväll är till ända.

Och jag är igen, fylld av energi, tankar, idéer och planer som ska förverkligas, för när man pratar med dessa underbara kvinnor, så är ingenting omöjligt. Allt jag tvekat över, känns så extremt självklart när jag varit på peppingkväll. Oavsett om jag verkligen är totalt slut när jag kommer hem eller stenhög på adrenalin, så är det precis den energiboosten som jag behöver för att lägga rätt pilarna igen. Ta upp kompassen och våga ta steget.

Marie, Carina och Ulrika - ni levererar, alltid. Tack!

4good - 4ever!

Barnbakis och smickrad upp över öronen

Den där om tiden som försvann