Hi.

Welcome to my blog. A crazy mum with her crazy son and then there's the cat. Travels, tips, everyday things - all in a big warm blog.

 Hope you have a nice stay!

Att ta sig tid till reflektion

Sigge4 Sigge5

Hur många av er som läser, gör det? Tar er tid att reflektera?

Jag gör det. På allt.

Och det är skönt att tänka, även på det som gör ont. Jag undviker inget. Jag rannsakar både mig själv och de runt omkring mig. I min egen stillhet. Hur tankarna går eller vad jag tänker, finns bara hos mig. Men jag är kritisk, positiv, realistisk, cynisk, drömmande men försöker inte att romantisera något - varken mitt eget handlande eller andras. Och känslan när det är gjort, den är bäst. Den där tillfredsställelsen av att veta att jag reviderat mitt liv, mitt handlande, mina förutsättningar för att lyckas och eliminerat det negativa, det destruktiva. Lägga bakom sig, släppa - varför är det så svårt? Och även om det verkligen inte är bra för ens inre, varför håller man fortfarande fast, så krampaktigt? Varför är det inte lätt att se skillnaden? Varför måste man hela vägen ner innan man kan komma upp igen? Varför lär man sig inte att stanna på halva vägen? Eller rättare sagt, varför lär inte jag mig att stanna på halva vägen?

Svaret är så enkelt.

För att jag älskar.

Jag älskar livet, möten, tron, hoppet, kärleken, realismen, cynismen, morgonen, kvällen, dagen, natten, människor, min familj, mina vänner, smärtan, glädjen, sorgen, lyckan, känslor, känslan, skammen, upprättelsen, skrattet, tårarna - ja, jag vill inte vara utan något av det. Jag vill ha alla delar i mitt liv, jag vill inte lämna något ute, jag vill inte gå miste om något. För det är i allt detta, som jag lär mig. Om mig själv, om andra, om känslorna, om livet. Så hur skulle jag kunna stanna halvvägs? Och gå miste om både skratt och gråt, lycka och sorg, smärtan och lindringen.

Jag vill leva livet, få ut allt och veta att jag alltid gjort det jag kunde, med den kunskapen jag hade då. Jag vill inte stå vid sidan om och titta på. Inte stå utanför och titta in. Jag vill vara mitt i. Ärlig, stark, kännande, skrattande, gråtande och framför allt - full av liv.

Till alla mina starka förebilder som inte finns kvar på jorden - tack!

Till mina starka förebilder som går bredvid mig - tack!

Till mina fina änglabarn - tack!

Till min son - tack!

You all keep me real.

Att anlägga en trädgård

Att vara tre igen