Hi.

Welcome to my blog. A crazy mum with her crazy son and then there's the cat. Travels, tips, everyday things - all in a big warm blog.

 Hope you have a nice stay!

Att våga hoppa

IMG_3402_MJ

Att utmana sig själv är som att hoppa rakt ut i luften. Och det gjorde jag rent bildligt i somras också. Jag som aldrig brukar finnas framför kameran gick och vann en familjefotografering i Ystad så det var ju bara att bita ihop och lära sig att finnas framför kameran. Och med världens bästa fotograf så var det ju ingen svår sak egentligen. Vi bara gjorde som hon sa och nu har vi äntligen lite bilder på oss två tillsammans, mor och son.

I somras valde jag också att acceptera mig själv och min vikt. Vilket kanske i sig låter lite motsägelsefullt när jag berättar om mitt nästa val men jodå, det går faktiskt hand i hand. Jag har alltid jagat en lägre vikt, en smalare kropp, en starkare kropp, ett annat utseende. Men i somras så slutade jag jaga. Tittade mig själv i spegeln och kände mig ok. Inte nöjd, men ok. Jag vågade ha bikini vid poolen och slutade gömma gäddhänget. Och precis när jag accepterat att jag hade ganska många kilon för mycket, att orken inte riktigt fanns och börjat acceptera mina värkande leder, precis då ringer en kille från Stockholm och säger att jag har blivit antagen till Hälsocoachernas program och att jag ska få en coach och hjälp med att både gå ner i vikt och börja träna! Ja, så kan det gå när man bara slutar jaga! Och jag sa ja - en ny utmaning! Ny okänd mark som jag aldrig vågat närma mig innan. Jag har skyllt på min Endo, min firbomyalgi och alla andra söta sjukdomar som jag har. Men nu, nu var det liksom bara dags! Om jag inte hoppade på detta nu, skulle jag aldrig göra det och jag skulle ju ta tillbaka mitt liv.

IMG-20151010-WA0001

Det är fyra veckor mellan bilderna.

När jag tog startbilderna, vägde jag in mig på 81.5 kg. Min midja mätte 86,5 cm, höfterna 104 cm, stuss 112 cm, lår 66,5 cm, överarm 31,5 cm och bysten 102 cm. Jag var trött, hade ont i mina leder (alla leder), grät varje morgon för att jag var så trött och kroppen gjorde så ont. Hade ingen ork att göra något, la mig i soffan när jag kom hem från jobb och blev liksom liggande där.

Nu har jag ju varit sjuk och inte fått träna som jag vill men denna veckan ska jag mjukstarta med yoga igen. Hostan håller sig borta och jag verkar inte få något bakslag (kanske för tidigt att säga, ska ta influensavaccinet imorgon). De andra bilderna i collaget är tagna den 10 oktober. Jag väger mig på måndagar och i måndags visade vågen 73,2 kg, midjan mäter 75 cm, höfterna 92 cm, stussen 103 cm, låren 59,5 cm och gäddhänget finns fortfarande kvar men mäter 29 cm nu.

Men nu är det alltså ingen diet jag håller på med. Jag äter långt mer nu än vad jag gjorde förr, frukosten har blivit ett måste igen och jag har börjat laga mat på riktigt igen. Och innan luftvägsinfektionen drog igång så har jag tränat pilates, gått Power Walks och flyttat (det vill säga burit lådor åt höger och vänster i flera veckor för att packa ner allt, flytta allt och sen packa upp en del i alla fall). Det bästa med den här resan, är att den inte är över än och när mina tre månader med min coach är över, så har jag redskap till att fortsätta själv. Men det bästa av allt, är att höra sin son säga att jag redan är så mycket piggare och gladare.

Ny kraft, nya utmaningar, nytt jag!

Inlägget är inte skrivet i samarbete med Hälsocoacherna. Detta är mina erfarenheter och min viktresa. Jag rekommendera dem för att deras program fungerar för mig och jag är så otroligt tacksam för den här chansen. 

Jul, jul, strålande jul

Att hitta sig själv igen