Hi.

Welcome to my blog. A crazy mum with her crazy son and then there's the cat. Travels, tips, everyday things - all in a big warm blog.

 Hope you have a nice stay!

Den där om downshifting, tiden och de vissna blommorna

Jonton01

Tid.Jonton02 Jonton03

International Downshifting Week.Jonton04 Jonton05

Jag är med i en grupp på fejjan som kanske är lite annorlunda. Det är en blandning mellan en "help-yourself"-grupp och "Vardagsutmaningsgrupp" med ett kraftigt inslag av ordning och reda. Och denna veckan är det ett nytt event som jag är med i - Downshifting.

Dagen fråga i gruppen var: "Vad kan du skala bort på din semester, som gör att du släpper alla måsten och njuter mer?" Och sånna frågor får igång min hjärna. Jag har inte haft semester på flera år, dels har jag varit arbetslös och sen har jag pluggat och då måste man ta alla jobbdagar man bara kan få tag i, pengar - pengar - pengar. Men i år, i år ska vi faktiskt åka på semester, jag och sonen. Vi ska åka till Kreta! I och för sig med ett 30-tal andra människor, men till solen och poolhäng ska vi. Resan är betald nu, hotellet betalas på plats och bäst av allt - alldeles underbara vänner kommer finnas bara ett par dörrar i från oss. Och så blir det bröllop! Jojo, jag tackar jag! Midsommarbröllop! På Kreta! I solen! Semester i en vecka! Och jag ska sjunga!

Det är nog Semester-Downshifting för mig - att få åka bort och bara göra sånt jag trivs med och mår bra av. Ja, det är grejer det!

Jonton06 Jonton07 Jonton08 Jonton09

Hemma-Downshifting är nog bara att försöka vara så närvarande med Jonton, som jag bara kan vara när han är hemma. Att omfördela tiden har aldrig varit min starka sida, jag har alltid försökt trycka in så mycket som det bara går, på så kort tid som möjligt, men jag märker nu att jag inte orkar det längre. Jag vet inte om det beror på att jag börjar bli "gammal" (johodå, snart 40 fyllda, tack och bock) eller om det är för att min kropp faktiskt inte orkar stressa längre. Eller båda kanske. När jag stressar så får jag ont i hjärnan. "Kan man känna sin hjärna?" frågar en viss mindfulnessutövare i ett av sina guidade pass. Jo, jag skulle nog vilja påstå att jag kan känna min hjärna. Speciellt när jag är stressad.

Det lustiga är kanske det där med ödets ironi - att det verkligen är Internationella Dowshiftingsveckan, precis när jag har skrivit ett inlägg om att flytta. Att det kommer samtidigt som jag får smått halvvissna blommor från sonen samtidigt som han frågar: "Kan blommor klara sig i skolbänken utan vatten?" och inte riktigt ha hjärta att säga nej, de stendör, utan faktiskt försöker sätta dem i vatten och hoppas på det bästa. Just den där veckan när jag redan hade börjat ta små nätta avgöranden om hur jag ska fortsätta leva mitt liv, så kommer självaste Internationella Avskalarveckan. Kan det bli mer uppenbart?

Tid. Skala bort. Semestra utan måsten. Känna den där speciella doften av sand från en hand som stryker min kind och en uppmuntran om dagen, att stanna upp och tänka efter. Jodu, det är bra det. Älskar't, helt enkelt.

And then came the magnolias

Vårens vackraste färg