Hi.

Welcome to my blog. A crazy mum with her crazy son and then there's the cat. Travels, tips, everyday things - all in a big warm blog.

 Hope you have a nice stay!

Den om överlevnad och matförgiftning

Crete01 Crete02

Så är vi då här. På Kreta liksom. Och jag överlevde flygturen. Jag hade de bästa supportrarna på var sida om mig, min son till höger och lille Bebben E till vänster. Tillsammans såg de till att jag inte hade så mycket tid att oroa mig för flygplansfilmen som visade vinterbilder med snötyngda granar var ju inget att hänga upp sig på liksom. Men det var inte en lätt sak att ta sig till Kastrup. Redan vid klockan 11 låg jag i soffan och kände hur hela min kropp gjorde sig redo att fly. Ville mest lägga mig i fosterställning och kvida lite. Men jag spelade in ett par mindfulnessövningar, blev lite väl avslappnad i mitt andningsankare och helt plötsligt var det liksom ont om tid för att hinna med tåget. Så avslappning i all ära, men stress funkar verkligen bättre i vissa lägen.

Eftersom vi kom ner ganska sent och värmen var som en mur mot oss när vi kom av planet, så var det kanske inte så konstigt att alla hamnade bredvid baren vid poolen när vi väl kom fram. Barnen började plaska lite eftersom poolen egentligen var stängd och alla sprang runt och försökte hitta både saker, rum och någon att leka med. Och utforska. Finns det något bättre när man kommer till ett nytt ställe, det där med att springa runt och kolla alla korridorer, alla små prång, flipperspel, biljardbord, poolen, rummen - ja, allt som finns att upptäckas för någon som strax över 1.5 meter. Tyvärr stannade jag kvar med de vuxna och fick en för många raki i mig. Raki i all ära (nä, stryk det, värre rävgift finns inte), att hänga i baren när det är fri bar och den där euforin över att jag faktiskt flög, är ingen farlig kombination egentligen om det inte varit för att vi blivit matförgiftade på flygplatsen. Det var inget vi märkte just då och där, men morgonen efter... Så den första förmiddagen på Kreta tillbringades i fosterställning och kallsvettningar. Paniken av att inte ens få behålla vatten är nästan värre än flygrädslan.

Då var lyckan av att inte vara ensam här nere, den bästa känslan i världen. För den fine brudgummen kom upp, hämtade Jonte som fick hänga med alla de andra nere vid poolen och slapp fundera på om mamma mådde dåligt. Och tacksamheten över att han inte hade ätit samma mat som flera av oss andra, var också en lisa för själen. Han mådde som en prins och det är det viktigaste. Crete03 Crete04Men även matförgiftning går över om man bara låter den få sin tid och nu lever livet igen. Igår hade vi möhippa med en walk about i Old Town, fish spa (ja, jag vågade! Nu antar jag vilka utmaningar som helst liksom!), spa på ett närliggande hotell med behandlingar och champagne och hamam och iskalla bassänger som jag tillslut aldrig ville gå upp från (tro mig, efter en hamam var det en lycka att få dyka ner i det kalla vattnet), flytandes med rosenblad omkring oss. Och sen iväg till lyxmiddag vid havet på en av de absolut vackraste restauranger jag någonsin sett i mitt liv! (Bilder kommer senare)

Idag blåser det och är mycket kallare än vad vi vill, dock finns det nog ett par barn som tycker att det faktiskt kan vara skönt att inte vara i poolen, inte en enda av de större, har klarat sig från röd hud, trots att alla vi vuxna är på dem hela tiden och smörjer och skyler. Bara lilla Bebben E som fortfarande är glad som en lärka och inte har någon sveda. Men även det hör till, och även det går över och en dag i affärer kommer absolut göra saken bättre.

Och visst kan det vara skönt att slippa poolen en dag också, vi har ju faktiskt flera dagar kvar.

Inget bröllop utan hippa

Att inte kunna skynda på en kretanare