Hi.

Welcome to my blog. A crazy mum with her crazy son and then there's the cat. Travels, tips, everyday things - all in a big warm blog.

 Hope you have a nice stay!

Den om uppdrag och ära

Att jag går i skolan har väl ingen missat? Nä, trodde inte det.
Men att jag blev vald i en omröstning bland 6 st att representera klassen i Ledningsgruppen, det kanske jag har glömt skriva?! Ja, det var och är en ära utan like, jag blev helt förvånad när jag inte bara blev vald, utan även vald till ordinarie! Det betyder så klart att på mötena ska jag vara närvarande, om jag inte kan, tar suppleanten över. Men vi har valt att gå båda två på varje möte, det är skönt att ha sällskap och vi lyssnar på olika saker, så vi tycker att klassen får bäst respons om vi är med båda två. 
I alla fall, igår var vi på möte igen. 
Och från och med igår, ingår vi nu inte bara i Ledningsgruppen utan även det första Studeranderådet som bildats på Lernia! Och igen - vilken ära! Här har vi möjligheten att inte bara göra nytta för våra klasskamrater, utan även lägga grunden för kommande studenter genom ett Studeranderåd. Fantastiskt! Att vi älskar Lernia, det förstår ni nog, jag är fascinerad över hur väl de tänkt ut både utbildningarna och vilket arbete de gör "bakom kulisserna" som tyvärr aldrig framgår när man "bara pluggar" där. 
Jag har alltid varit intresserad av arbetet i kulisserna. Där besluten fattas och där ordningen färdigställs och spelreglerna upprättas. Där finns så mycket information, så mycket arbete och så mycket aha-upplevelser att ta del av, saker man kan dra nytta av i resten av livet, i alla situationer. 
Att sen bli igenkänd med förnamn i korridorerna, när man springer förbi till någon lektion, det är liksom bara ett plus i kanten tycker jag, jag som avskyr att vara en i mängden. Lite narcissistiskt, men det bjuder jag på!
Men nu sätts mitt uppdrag på prov. 
Inte bara för att vi skapade ett Studeranderåd igår, utan för att vi har två klasskamrater som är gravida och utbildningens "Vara-eller-inte-vara" är i det ovissa. Lernia måste söka om sina utbildningar vart annat år och denna gången måste de söka tillstånd till att fortsätta vår utbildning. Vi som redan är i skolan, får så klart gå klart, frågan är om det blir någon fortsättning. 

Så idag har jag mailat in ett förslag till vår projektledare. 
Jag vill inte skriva för mycket om det eftersom inga beslut är fattade, men jag ger bevis på hur och ber om, att våra två kamrater skulle kunna fortsätta med vår klass och gå ut tillsammans med oss. Om det nu inte blir någon fortsättning så har de inte så mycket "nytta" av det halvår de redan läst. Nu får vi se vad som händer. Men det är bara så kul att veta att jag öppnar en tanke. Höjer ett problem, påvisar en lösning. Och kanske kanske, får ett "Ja, gör så". Inte nog med att jag skulle hjälpa mina vänner, jag skulle visa att det fungerar nästa gång de kanske sitter i samma situation. 
Så håll tummarna för mig!
Håll tummarna för att de ska tycka att det låter intressant och att jag ska få utarbeta min idé. Jag vill så gärna få en chans, vill så gärna hjälpa till och så gärna underlätta. 
Nu är det dags att ta hand om problemet nedan - latin är inte utdött, bara svårt att försvenska, men öva, öva, öva! 

Den om Halloweendisco

Den om julstämning