Hi.

Welcome to my blog. A crazy mum with her crazy son and then there's the cat. Travels, tips, everyday things - all in a big warm blog.

 Hope you have a nice stay!

En oväntad tisdag

Screenshot_2016-04-19-22-05-45Idag blev det väl inte riktigt som jag hade tänkt att dagen skulle bli. Jag tänkte att jag skulle jobba, åka hem till en son som skulle vänta på mig där efter sina pappa-dagar, kramas lite och sen bara ta det lugnt efter en lång dag.

Men nähädå!

Sonen ringde som vanligt när han slutat skolan men denna gången satt han inte på bussen, han stod kvar på hållplatsen och grät. Ett stycke busskort har bytt ägare...

Visst är det hemskt? Att höra den där avgrundsgråten som kommer ur ett barn när han eller hon vet att något har hänt som mamma eller pappa har tjatat om att försöka förhindra? När de vet att något har gått väldigt fel och de måste berätta att det har hänt...

Jag blir väldigt sällan arg därför att olyckor händer. Jag har själv tappat mina nycklar en gång, i skolan och några killar skulle "skoja" med mig och slängde dem i papperskorgen. Problemet var bara att papperskorgen hann tömmas innan jag hittade dem och på knippan satt vår hemnyckel... Fy för den känslan att berätta...

Så det var ju inget annat att göra än att kasta sig på bussen och hämta barnet vid skolan och sen åka tillbaka och jobba.

Älskade lilla Miniman. Även om jag önskar att jag kunde sätta fast allt med gummisnodd i hans kläder så kan jag inte det. Jag kan inte hindra honom från att gå på de där nitarna som vi alla har gjort. Och alla måste känna den där avgrundsdjupa känslan när magen knyter sig och man önskar att man kunde vrida klockan tillbaka.

Älskade liten, mammas lilla bebis. Nu har du provat på detta också. Nu kommer du hålla bättre koll på dina saker - ett tag i alla fall.

Bill och Bull i mitt liv

Gäller livsvalen även på semestern?