Hi.

Welcome to my blog. A crazy mum with her crazy son and then there's the cat. Travels, tips, everyday things - all in a big warm blog.

 Hope you have a nice stay!

Glöm GPS:en, den funkar inte i paradiset

Crete28 Crete29 Crete30Yiasas!

Nu får vi ta lite Kreta igen, eller hur? Eller rättare sagt, bergen på Kreta.

Jag får bestämma precis vad som helst när jag är där och min Guide tar mig dit. Ibland på vägar jag inte hade förväntat mig, som när jag sa att jag aldrig varit i Heraklion (Irákleio), då körde Guiden fram bilen och vi var på väg. Och han vet att jag sitter fast med kameran i handen, så naturligtvis blir det inte raka vägen någonstans alls.

Glöm GPS:en, den funkar inte här uppe i bergen ändå. Införskaffa en gammal hederlig karta och kör rakt upp. Glöm att försöka hålla reda på vilket håll som är norr och söder, på vilken sida bergen ligger och var havet är - du kommer inte hitta det. Däremot kommer du få se helt underbara landskap, vackra små byar och getter överallt. Olivträd, citronträd, clementinträd och avgrundsdjup. Det är som att åka rakt tillbaka i tiden, till en okänd era där du borde använda en åsna att rida på, för att ta dig fram. Vägar som inte är redo för någon bil alls, buckliga, extremt smala och ibland i en sådan konstig lutning att jag verkligen undrar om någon bil någonsin överlever att åka där. Små tanter som stickar och farbröder med herdestavar, som tittar nyfiket på dig och du vet att de kommer skratta åt dig för att du försökte köra bil genom deras by, när det så uppenbart inte fungerar.

Stanna.

Gå ut på en kulle och stå där ett tag.

Se dig omkring.

Lyssna.

Det är så nära himmelriket du kan komma på jorden. Du hör livet från en by som kanske ligger nära, du känner kanske dofterna från något grillat lamm, du hör kanske getterna som kallar på varandra, du känner vindarna, någon hugger i trä, någon hamrar på en bil, du kan se rökpelare från hus eller åkrar där man bränner sly, du kan gå ut och ställa dig bland olivträden och bara finnas till. Det är så stilla. Det är så äkta. Guiden skrattar åt mig när jag står där och fånler, krälar på marken för att få till den där känslan av hur högt upp vi är eller hur nära molnen vi är. Tänk då också på att dessa fotona är från februari - naturen håller bara precis på att vakna. Snön ligger fortfarande kvar längst upp på topparna. Crete31 Crete32

Kulhål i vägskyltarna. Jodå, överallt. Här byter man inte ut vägskyltar ens om de rostat sönder. Det är bara inte speciellt viktigt. Alla vet vart man är på väg. Och vet man inte det, får man titta på sin karta. I Guidens fall hjälper tyvärr inte det, då han ändå tappade bort sig och satt och bad om ursäkt för att han inte hittade. Vilket jag inte brydde mig ett dugg om, jag fick ju en chans att ramla runt med min kamera. Och det är inte speciellt mycket trafik på vägarna, vilket också passar när jag helt plötsligt ber Guiden tvärnita för att jag ska ut och fotografera kulhål... Men ok, när det kommer någon med en fyrhjulsdriven, ganska ruffig, väldigt stor bil med stort flak och sprucken vindruta, på en väg som absolut inte är gjord för omkörning och lägger sig hyfsat nära vår bil, ja, då pumpar mitt hjärta lite snabbare, trots allt. Speciellt när jag precis fått höra om två familjer som mer eller mindre utspelade ett mindre Romeo och Julia-drama där uppe i bergen. Eller när jag vet att vi faktiskt kör genom byar som styrs av en viss typ av maffia. Crete33

Och ändå. Ändå kommer jag be honom köra samma väg nästa gång. Bara så jag får se hur det ser ut på sommaren. Bara för att få vila huvudet och hjärtat där luften är lite tunnare och ljuden klara som kristall.

För det är så gudomligt vackert! Och jag lovar er, ni kommer inte ångra er! Hyr en bil och ge er ut! Och skulle ni tappa bort er och inte förstå er nyinköpta karta, så är det bara att fråga om vägen, bybor är otroligt hjälpsamma.

Glöm bara inte bort att deras uppfattning av hur långt det är till en viss korsning, inte riktigt överensstämmer med våra. Men vad gör det, ni är ju i himmelriket!

Inte många knop

Naturbarnet Ziggy Stardust