Hi.

Welcome to my blog. A crazy mum with her crazy son and then there's the cat. Travels, tips, everyday things - all in a big warm blog.

 Hope you have a nice stay!

Jag är inte byggd för stress

Ziggy2

Det blir inte så många knop gjorda här hemma längre. Det blir inte så många inlägg skrivna heller. Det känns ibland som om orden tog slut, när vi satte oss på planet hem till Sverige igen.

För det räckte inte med en vecka. Jag ville stanna kvar. Jag ville få gå där och känna dofterna av ett helt annat land, i en helt annan takt än här. I ett värld där man har andra värderingar än vi, där den senaste mobiltelefonen, den snabbaste datorn, att barn under 3 år nu helt plötsligt måste utrustas med spelplattor och där vi stressar igenom livet på jakt efter den sanna lyckan, bara inte är speciellt viktigt. Där man sitter ner, tar hand om varandra, umgås och öppnar sina hjärtan för andra, där man försöker lära mig grekiska i timmar, bara för att jag bett dem om det och för att de nog faktiskt har ganska kul åt mitt uttal men där det är ok, för vi sitter ner tillsammans och klockan blir sen och barnen är uppe och skratten ekar mellan väggarna. Och allvaret finns lika nära som skrattet och man delar något med varandra.

Allt för snabbt kommer man in i den "vanliga lunken" igen, stressen, måsten, paniken över att sommaren regnar bort, har jag fått någon solbränna så det syns att jag varit på semester, hur ska jag hinna med att trycka in alla de där grillbilderna på fejjan, måste gå till gymmet, varannan-veckas-schemat...

Jag går inte till gymmet. Inte bara för att jag faktiskt inte kan med en fortsatt fraktur i foten, men för att jag faktiskt inte tycker att det ger ett dugg. Inomhussvettas det kan jag göra i en bastu (även om jag numer hellre sätter mig i en hamam). Och noja över hur platt mage alla de andra kvinnorna har och hur många armhävningar de klarar eller hur många kilometer på löpbandet de gör - nä, det är inget för mig. Och visst är det gott med grillat och visst har jag en grill, men eftersom jag inte har en aning om hur man grillar och att det faktiskt är ganska skittråkigt att grilla en liten förskrämd kycklingfilé när man är ensam hemma, så tänker jag inte lägga upp några bilder på någon grill heller. Det är inte viktigt. Det gör mig inte lyckligare.

Jag fick ett helt annat tänk när jag var borta. En helt annan lunk. Ett lugnare jag. Och jag tänker aldrig tappa bort det igen. Jag är inte byggd för stress. Jag mår inte bra av att noja över om jag borde eller inte borde ha bikini på mig - jag som snart fyller 40 och både har fött barn med kejsarsnitt och har celluliter. En vecka. Så ofantligt kort tid egentligen. Och ändå har det ändrat hela mig. Jag har börjat utmana mig själv. Inte nog med att det var en stark utmaning att ens gå på planet, men sen har jag ätit bläckfisk, åkt kryssning och till och med jobbat på en rockkonsert, något jag aldrig skulle vågat prova innan. Och jag bara fortsätter. Och det känns bra. Och jag kommer lyckas att hålla mitt greek style-"allt-sker-när-det-sker"-tänk, för det finns inget annat alternativ för mig.

Ziggy1

Där mitt hjärta vilar

Att presentera herr och fru Lindvall nr 2