Hi.

Welcome to my blog. A crazy mum with her crazy son and then there's the cat. Travels, tips, everyday things - all in a big warm blog.

 Hope you have a nice stay!

Måndagar...

IMG_20160516_121409

Men alltså det finns inte många fält som slår rapsens! Färgen, doften och detta böljande hav av gult.

God middag, världen!

Så här börjar vi vår morgon, jag och sonen. Ståendes vid detta böljande gula fält och den underbara doften av raps. Det är en ynnest att få vara så nära naturen trots att vi bor i stan. Och nu börjar en ny vecka, fullspäckad som vanligt. Varför är de där veckorna innan skolavslutningen alltid så fullpackade? Varför sprider man inte ut allt lite bättre? Varje år så vet man ju att skolan slutar och sommaren börjar. Det är lite som vinterdäck på bilen - vi vet att det kommer halka och snöblask och ändå kör alla i diket första dagen graderna står på minus. Helt sinnessjukt!

Imorgon är det dags för laser igen. Denna gången kommer jag inte se ut som en misshandlad boxare i alla fall, jag kommer inte ta lika mycket som förra gången så här innan sommaren. Men lite smärtbakis blir jag så här dagen innan, trots att jag inte gjort det än. För jag vet att det kommer göra ont. Det går inte att komma ifrån liksom. Och då slutar hjärnan fungera lite. Det blir lite svårare att koncentrera sig och tankarna vandrar lite för ofta. Och hur koncentrerad är man på måndagar ändå? Helgen är slut och jag var absolut uppe för länge både i lördags och igår. Men man vill ju dra ut på det, eller hur? Känslan av att man inte behöver sova riktigt än.

Måndagar.

Det är inte lönt att försöka tycka om dem, jag gör bara inte det. Det känns så långt till helgen. Och det är definitivt dessa dagar jag önskar att jag var egenföretagare eller nåt sånt, så jag kunde få börja min dag vid 10-ish, det är så mycket mer min tid än att gå upp halv sex. Sitta länge vid bordet och datorn med kaffet. Göra listor och ringa samtal (om jag nu har ett sånt företag så klart, där jag behöver ringa människor av en eller annan orsak). Fixa, trixa, dona och piffa. Fast jag skulle nog bli totalt lappsjuk också. Jag behöver få skratta i lunchrummet eller få äta tårta till kaffet på eftermiddagen tillsammans med ett galet gäng kvinnor som ibland pratar i munnen på varandra.

Drömmen skulle ju vara att jobba deltid och resten av tiden i så fall sköta sitt eget, där hemma. Jag behöver verkligen folk omkring mig. Speciellt på måndagar.

Men nu är lunchrasten slut och det är dags att börja jobba igen! Så dröm er bort till rapsfälten och hugg i! Snart är det helg igen!

Namaste!

Jag kan inte baka längre

Är ni redo??