Hi.

Welcome to my blog. A crazy mum with her crazy son and then there's the cat. Travels, tips, everyday things - all in a big warm blog.

 Hope you have a nice stay!

Snart 40 och fortfarande singel

20150522_142210

Jag hamnade på jourvårdcentralen igår. Sent på kvällen och smärtan olidlig. Jag satt där med min bok och försökte läsa trots alla höga röster, skrikande barn och nummerlappsblipparens öronbedövande läte. När jag sedan rödgråten och haltande kom ut därifrån igen, blev känslan av ensamhet så extremt stark att jag till och med höll på att krama om busschauffören när han hälsade mig en fortsatt trevlig kväll, när jag gick av.

Jag skriver aldrig om det. Jo, jag skriver om hur barnbakis jag är men inte riktigt om hur det är att vara singel, inte på riktigt.

När jag var yngre, drabbades jag av extrem åldersnoja. Det började redan i tonåren faktiskt. Jag var bland annat helt övertygad om att det inte skulle finnas några bra män kvar när jag växte upp och väl skulle träffa någon. Jag var helt skärrad över att fylla 20, för att inte prata om att fylla 30. Jag hade en bild av hur man skulle vara, vad man skulle ha gjort och hunnit med. Och jag hade inte gjort något av det där. När jag väl skulle fylla 30, så var det ju ingen större fara. Vi hade köpt hus, jag var förlovad och vi skulle faktiskt försöka få ett barn. Vi stod på väntelistan för IVF. På morgonen av min 30-årsdag kändes livet faktiskt helt ok. Jag visste vart jag var på väg. Och när jag väl fyllde 31 var jag ju höggravid. Och vi hade vårt hus. Vi hade dock ett väldigt turbulent förhållande, men det övertalade jag mig själv om att så kan det vara, med tanke på allt vi gått igenom. Nu gick det ju som det gick med både förhållande och hus. Och jag ångrar inget av det, men det fanns heller inget annat slut på det hela, vi var inte rätt för varandra. Och ändå skär det som en kniv i hjärtat när sonens bästis ringer mig och frågar om Jonte är hos mig denna helgen, därför jag svarar; Nä, han är hos sin pappa.

Mitt lilla skilsmässobarn. Som jag önskade att du hade sluppit detta.

Nu är det ju ingen större fara, det finns många som är skilsmässobarn och som klarar sig utmärkt i livet, och det kommer min pojke också göra. Han är en stark liten människa med stort hjärta, sånna går det bra för.

I samband med separationen så föddes en ny noja; den om att fylla 40 och fortfarande vara singel. Nu är det ju inte så lång tid kvar tills jag fyller år och den där känslan har blivit lite starkare - känslan av misslyckande. Den där "Jag-kan-inte-ens-hitta-en-vettig-man"-känslan. Den kan ibland få mig att glömma allt jag faktiskt redan har klarat av, utan man. Jag vill ju inte definieras enbart för att jag är tillsammans med någon, jag vill ju vara stark i mig själv. Jag vill ju vara en modern, stolt mamma och kvinna. Och ändå så sörjer jag mitt singelliv, jag sörjer att jag inte kan känna mig riktigt hel. Att öppna dörren en fredagskväll efter jobbet och mötas av tystnad när sonen inte är hemma. Att se den mörka lägenheten och den tomma helgen. Att redan längta till den nya veckan bara för att inte vara ensam.

Jag startade en annan blogg för ett par år sedan, bara för att få skriva av mig om singellivets vedermödor. Mest kanske för att jag roade mina klasskompisar med mina horribla dejtinghistorier och alla tyckte att jag borde skriva ner dem. Som den om mannen som älskade att spela WordFued och leta "hemliga budskap" i orden vi skrev. Det var ganska kul ända tills han skrev "Våp" och jag (på skoj) skrev tillbaka i ett sms att "jasså är det så du tycker jag beter mig" och han svarade "Ja, ibland". Behöver jag förklara att jag fick ett smärre utbrott och frågade vad i hela världen han menade med detta? Vill ni höra något ändå mer rolig? Människan visste inte vad det betydde... Så när jag uttryckligen skrev; "Så du anser att jag beter mig som en osäker, medberoende, självupptagen kvinna?!" fick jag till svar: "Va? Det betyder det väl inte?!" Eller när jag berättade om den där halvstalkern jag fick på halsen, som skickade cirka 35 sms varje dag och hela tiden parkerade bilen så han kunde se upp i min lägenhet och gjorde att jag, mellan vissa tider på eftermiddagen, drog upp en osynlig linje i lägenheten som jag höll mig bakom så han inte skulle se mig. Som skickade sms klockan 7 på morgonen och frågade om jag och sonen var på väg till skolan. När jag svarade ja på den frågan får jag tillbaka; "Jag såg dig" Ok, scared now! Jag såg nämligen inte honom....

Här är några stycken från två inlägg från den hemliga bloggen:

"Ett mail började med; "Hej hoppas inte du är allergisk mot katter." Eee, nä, svarade jag, lite motvilligt för detta var ytterligare en sån där kontakt som aldrig skulle leda till något. Svaret som kom tillbaka förvånade mig lite: "Bra, för jag har fyra…" Jaha? Skulle hans fyra katter vara ett stort problem? När han bodde i Skellefteå??? Hallå, jag bor väldigt långt söderut i vårt avlånga land! Fyra katter är väl det minsta problemet man har när det skiljer ca 400 mil mellan oss? Block block!

Jag: "Varför har du ingen profilbild?" Han: "För att jag inte vill att vänner till min fru ska se att jag är här!" Jag: "Om du är gift, vad gör du här?" Han: "Letar efter en älskarinna!" Jag: "Leta vidare, det är inte jag!!" Han: "Är du säker? Jag är skitbra i sängen!"

Fråga: "Kan du tänka dig att ha sex utan känslor?" Svar från mig: "Nä, som det står på min profil så söker jag ett seriöst förhållande." Han som ställde frågan: "Ok, hör av dig om du ändrar dig!" Va??!!

"Jag utvecklades tidigt, började runka redan som 9-åring." Ok, tack och hej!!

"Jag gillar äldre kvinnor!" Bra, du är 21 – alla är äldre än du men jag blir förolämpad om du kallar mig GAMMAL! Hej då!!

Från man 61 år: "Hej, tror vi skulle kunna ha mycket kul ihop!" Svar från kvinna 35+: "Snällt, men tyvärr söker jag någon lite yngre…" Man 61: "Alla som känner mig tycker att jag beter mig yngre än min ålder." Kvinna 35+: "Härligt, men jag står fast vid mina sökkriterier…." (Tillägg till er, mina läsare. Har en mor som är 3 år äldre än mannen ovan….)"

"Tiden går alldeles för snabbt! Snart har hela februari tagit slut också, tyckte ju nyss vi tittade på fyrverkerier och skrek Gott nytt år!! Men så är det! Och inget är mer stressande för en singel! Herregud, nu har det gått två månader till och jag har fortfarande inte varit på någon dejt detta året!! Men attans, måste trycka in något en barnfrihelg för att komma ut!! Hmmm, vem ska jag välja? Nähä, det passade inte honom, han har barnen då… Mitt i veckan? Nää, för trött efter skolan… April 2014?! Jo, men det går nog bra! Det säger vi! Dag? Ingen aning, hör av dig i juni 2014 och boka upp mig för 2015….

Men allt det där snacket om att älska sig själv innan man älskar andra, eller alla andra sånna där pepp-bilder med blommor och glitter på fejjan, de är jag inte mycket för! Man måste inte alls älska sig själv för att kunna älska någon annan, men man måste ha stake nog att vara sann mot sig själv, för att kunna älska någon annan! Man måste ha självinsikt och ha lite jävla anamma för att kunna älska någon annan. Så skippa de där enhörningsbilderna med svävande änglar och glitter, sätt upp en Post-it-lapp på spegeln där det står You rock!! på istället! Fram för lite hårdare kvinnor som ser till att saker händer!

So say it with me: We rock!!"

Nu när jag sitter här och läser igenom lite av det jag skrev då (inläggen är från 2013) så måste jag faktiskt säga att jag har kommit ganska långt ändå. Jag kastade mig inte in i ett nytt förhållande, som många gör i rena skräcken över att bli ensamma. Jag tog verkligen tag i mitt liv och började plugga ju. Och jag har byggt upp min Minimans styrka och självförtroende så mycket att han nu kräver att jag ska dejta (han var så ledsen i början av separationen...). Jag får lov att vara trött på att vara singel, det är liksom min tur att träffa någon nu. Jag har gjort mina "hundår", jag har råkat lite illa ut i mitt dejtande men tagit mig upp igen..

Men det kanske inte är så farligt att fylla 40 och ändå vara singel. Jag tror faktiskt solen och månen fortsätter sin bana runt jorden ändå. Men om ni som läser, känner någon extremt trevlig singelman som ni tror skulle passa, så vet ni var jag finns!

Puss!

Den om tiden

En oisolerad lada, en pool, en föreläsare och en extra filt, tack!