Hi.

Welcome to my blog. A crazy mum with her crazy son and then there's the cat. Travels, tips, everyday things - all in a big warm blog.

 Hope you have a nice stay!

Svävande storkar och varm häst

Sigge-vår120150406_09113220150404_113636

Våren är här. Kallt som katten i skuggan och varmt i solen. Vinden friskar i och ibland öppnar sig hela himlen och ingen vet om det kommer snö eller hagel. Våren. Och ibland bara sol, inget annat än sol och smått stramande hud över kindbenen efter en långt försenad brunch på ett fik som vi nästan körde förbi.

Och loppis! Finns det något mer som inger vår, sommar och värme, som loppis? Nä, inte för mig. Eller Nyblivna Mamman som kom och höll mig sällskap i kalla skuggan på altanen igår. Ett tiotal adresser i Hjärup gick ihop och öppnade sina garage och sina altaner för loppis så där på Påskdagen. Och självklart var jag en av dem. Och så kul jag hade. Inte nog med att det faktiskt blev en liten summa, både för mig och för sonen som så duktigt rensat ut en hel flyttlåda med saker från sitt rum, innan han åkte till pappan för att fira påsk. Och en massa roliga möten, från killen som luktade på gjutjärnsunderlägget och mannen som började peka på allt som fanns i lägenheten och ville köpa allt, till de underbara kvinnorna som kom när Nyblivna Mamman var här och som hade skrivit upp allas adresser för att besöka alla säljare. Men bäst av allt var faktiskt att Nyblivna Mamman kom och kramades hårt och länge och drack kaffe i flera timmar och pratade.

20150405_165923

När jag väl plockat in klädställning och packat ihop för dagen, smått genomfrusen trots dunjacka och massor av varmt kaffe, så kom Grannen förbi och hojtade om Konstrundan. Så jag övergav loppiskaoset, den sura katten som fått vara instängd på sonens rum hela dagen och drog iväg i en väldigt liten bil, utan någon som helst plan om vart vi skulle och letade skyltar om konstutställningar. Men medan Grannen gick och tittade på väldigt ångestladdad konst, så vände jag blicken mot något lite mindre mardrömsframkallande och ojade och ooo:ade över de vackra färgerna och dukningen ovan. Nä, all konst är absolut inget för mig. Men det är samtidigt väldigt intressant att höra vad någon annan anser om de där neongubbarna med horn, som någon hade hängt upp och kallat konst, eller de smått anabolpreppade kaninerna tillsammans med en flicka med ett ägg i äggkopp och ett finger som håller på att "ta sig igenom" tavlan. Nej nej, det är inget för mig.

20150406_141603 20150406_151134 20150406_151357

Och idag var det då dags för loppis nummer 2, Bakluckeloppis i någon liten pytteby som jag knappt kommer hitta tillbaka till igen. Vi tyckte vi var ute i så god tid så, ända tills vi kom närmare och insåg att det inte fanns en chans att komma fram. Men skam den som ger sig, så en liten promenad senare och en bil stående längs med vägen i en lång rad av andra loppisentusiastbilister så hamnade vi i ett inferno av människor. Grannen letar ständigt efter LP-skivor och jag skulle absolut bara titta, jag skulle ju inte fylla tomrummet hemma efter allt jag själv sålt dagen innan. Men båda kom därifrån med lite billiga fynd (och även om jag kom hem med en ny tröja så är det faktiskt berättigat - en Bondelid för 50:- skojar man inte bort liksom). Men efter åtskilliga timmar i lantluften var det absolut för en kaffe, eller extremt sen brunch, så Grannen styr iväg mot ett fik som han känner till, bara för att mötas av en pizzeria. Ok, vi svänger höger, vänster, vänster och ser var vi hamnar. Nej, inget fik, en frisersalong (som dessutom var stängd). Efter ytterligare någon mil och en snabb tvärnit, hittade vi i alla fall ett väldigt fint ställe och kunde äntligen få den där brunchen som nu var ändå mer försenad. Men där fanns sol, mot en stenmur och en stor kopp te och en varm panini med lufttorkad skinka, så jag klagar absolut inte.

Grannen som har alldeles för många LP-skivor redan, är också en väldigt duktig fotograf, så på vägen hem stannade vi till på en hästgård där han gjort ett fotojobb en gång. Och jag tror nog att detta stoppet var det bästa på hela dagen, för inte nog med att jag har fått höra storkar klappra med näbbarna på riktigt (vilket ljud alltså! Aldrig hört det på riktigt-riktigt innan) och se de sväva fram bara några meter i från mig, jag fick burra in fingrarna i varm hästman och snusa på de vackraste själar jag träffat på länge. Och en stor mule som självmant vilade mot mitt ansikte - det går inte att få en bättre avslutning på dagen än så.

Våren. Kroppen är trött efter alla timmarna utomhus och kinderna är varma från solen och minnet av den varma mulen.

Hemma, var ligger det nånstans?

Designkärlek från Danmark