Hi.

Welcome to my blog. A crazy mum with her crazy son and then there's the cat. Travels, tips, everyday things - all in a big warm blog.

 Hope you have a nice stay!

Om att jobba hemifrån

Om att jobba hemifrån

IMG_1046.JPG

Jaha, hur gick det då, så här sex månader efter jag sa upp mig från en traditionell arbetsplats och började jobba hemifrån? Var det som jag hade tänkt mig? Blev det bättre? Lever jag drömmen? 

Ja, vad ska jag svara på alla dessa frågor? Jag kan svara ja, nej, nja och kanske, utan inbördes ordning.  

Först och främst så vill jag säga att jag absolut inte längtar tillbaka till en traditionell arbetsplats. Nej, nej, nej. Träffade mina före detta jobbkompisar i torsdags för en roliga AW på PubAkuten i Lund (ja, vi sjukhusfolk är lite knäppa med våra namn på saker) för att lyssna på en annan kollega när han spelade sina underbart roliga låtar. Och det var så kul att få kramas igen och skratta och bubbla på. Men efter bara några minuter så blev det jobbsnack, som det alltid blir när man jobbar på en stressig arbetsplats och jag kände den där bubblan inom mig som simmade runt i min hjärna som skrek ”nej, nej, jag vill inte”. För direkt kom min stress tillbaka. Stressen av att inte hinna, att ligga efter, att jaga läkare och remisser och telefonen som ringer hela tiden. Nej, jag saknar det inte. Men ja, jag saknar dem, mina fina kollegor! Dem saknar jag. Massor. 

IMG_1047.JPG

Men jag får mer tid med den här. Den finaste lille mannen jag känner. Och det var mitt stora skäl till att byta arbetsplats. Att få vara där på morgonen när han går till skolan och finnas där för att möta honom när han kommer hem. Han råkade lite illa ut i skolan för ett par veckor sen, att då kunna följa med honom varje morgon utan att det blev några problem på jobbet, var precis min tanke från början. Att när min Mini-Man behöver mig, kan jag släppa allt och komma springande. 

Men visst är det svårt att jobba när han är hemma. Helger, lov, Rethymno i augusti. Att hela tiden titta på klockan och komma ihåg att laga lunch, lyssna på dörren som smäller igen när han stick ut med grannpojkarna. Då blir det mycket nattjobb, vilket tär på kroppen, stökar till det lite i hjärnan. För även om det är söndagnatt och huset är tyst, så måste jag ändå upp klockan sju på måndagmorgon för att skicka Liten till skolan.  

IMG_0238.JPG

Och visst är det skönt att inte vara bunden till en speciell plats för att jobba. Det betyder att jag kan åka hem till Rethymno.  

Men gräset växer sig långt och regnvått i Sverige och räkningarna kommer i lådan och drar mig tillbaka till detta kalla land.  

Så, lever jag drömmen? Ja och nej. Blev det bättre? Ja och nej. Var det som jag hade tänkt mig? Ja, nej, kanske.  

Det som i alla fall blivit bättre så här sex månader efter, är att jag börjar hitta rutiner. När jag börjar jobba på dagen, hur jag tar raster, hur många timmar jag ska jobba per dag. Att ändå hinna med disk, tvätt, matlagning och yoga på måndagar.

Det jag inte hittat någon rutin för än, är hur jag undviker jobba en barnlös lördagskväll istället för att gå på dejt! Men det kanske kommer om ett halvår till.  

Oktoberbulle fyller år

Oktoberbulle fyller år